OM OSS

Det är frågan vi ställer oss när vi åker till Handöl i västra Jämtland för att träffa tv-fotografen och fjällföraren Sofie Werner. Sofie bor i en gammal sommarlada på 29 kvadratmeter som hon renoverat själv. Men hur är det egentligen att bo i en stuga där man har 500 meter till närmaste bilväg under vintertid? En stuga som dessutom saknar rinnande vatten och avlopp. Hur vågar man ta steget? Sofies livsmotto är ”Livet är bäst ute” och det är något som hon verkligen lever upp till. Men hur tänker man egentligen kring materialval när man spenderar mycket tid i naturen? Vilka är Sofies bästa tips för att hålla sig varm?

Hej Sofie! Berätta för oss, hur bor du här?

Jag bor i en gammal sommarlada som jag har renoverat själv. Jag har bott här i snart sju år. Stugan är på 29 kvadrat och jag bor ganska enkelt. Jag har dragit in modern el, men har varken rinnande vatten eller avlopp.

Hur kommer det sig att du valt att bo så här?

Man kan ju inte bo mer centralt! Jag har sju mil till en internationell flygplats. Jag har tio mil till Trondheim som är en riktig storstad och jag har fem mil till Åre med restauranger, konserter och annat sånt som är skoj. Men samtidigt kan jag bara gå ut på fjället och njuta när som helst. Här kan jag välja när jag vill vill vara för mig själv. I en stad kan man inte göra det på samma sätt. Jag tror att man är mer missplacerad i en stad än här. Min släkt har alltid haft stuga utanför Storlien och redan som 15-åring spenderade jag mycket tid ensam där. För att ta sig till stugan fick man vandra i nästan två timmar från tågstationen och det fanns inget rinnande vatten. Under 10 år levde jag som nomad där jag aldrig stannade längre än en till två nätter på samma ställe. Förutom mitt jobb som TV-fotograf var jag även tidigare elitspelare i badminton vilket inneburit att jag alltid kuskat runt. Jag var rotlös och tillslut kom det till en punkt där jag inte orkade längre. Då spenderade jag återigen mycket tid i släktens stuga utanför Storlien. Där insåg jag mitt behov av att hitta en egen stuga att bo i.

Man kan ju inte bo mer centralt!

Eftersom det är ganska dyrt att köpa boende i detta området så valde jag den här sommarladan. Jag fick tumma ganska mycket på mina mål om att ha utsikt över fjällen och nära till vatten. Jag var först lite bitter när jag flyttade hit för att jag inte hade den där perfekta fjällutsikten, men för varje storm som kommer är jag väldigt glad att jag bor lite mer skyddat i skogen. När det dånar och det känns som att hela taket är på väg att lyfta så kan man ju bara föreställa sig hur det är uppe på kalfjället.

Hur gör du med vatten?

Jag har en bäck på tomten där jag hämtar disk- och tvättvatten. Dricksvatten hämtar jag i dunkar. Jag har även byggt en bastu med vedeldat aggregat som kan värma 30 liter vatten.

När jag flyttade in var det prioriterat med en toalett. Dels ur hygiensynpunkt, men det är även skönt att slippa göra toabesök ute i snöstorm. Jag skaffade mig en förbränningstoalett. Tänk dig att den fungerar som en kaffebryggare. Man lägger i ett litet filter i toaletten och sedan gör man sina behov. När man är klar trycker man på en liten knapp och sedan bränns det upp i 600 grader. Det är sjukt häftigt! Sedan att det är en svensk uppfinning som tillverkas i Norge är ju lite kul. Jag gillar ju sånt som är närproducerat och hållbart på alla sätt.

Upplever du att det är många som drömmer om att bo som dig?

Ja, det är faktiskt många som kommer och säger att de drömmer om det. Men det är även väldigt många som faktiskt gör verklighet av sina drömmar just för att de ser att det går. Det händer lite då och då att folk hör av sig och säger ”vi vågade flytta efter att vi hade pratat med dig”. Det är kul att man kan inspirera andra!

Vilken är den vanligaste frågan du får från människor som drömmer om att bo så här?

Det är mycket praktiska frågor, men var jag tvättar är väl kanske den vanligaste frågan.

Så, var tvättar du då?

Haha, ja jag tvättar för hand med såpa och det går alldeles utmärkt. Jag tvättar ju även en del när jag är ute på jobb eller när jag drar till syrran utanför Umeå. Då tar jag med mig sängkläder och annat sånt som är lite svårare att tvätta för hand. Sedan behöver man ju inte tvätta allt så ofta heller. Ullkläder hänger jag bara ut på vädring till exempel.

Men det svåraste av allt om man vill bo så här är ju att hitta någonstans att bo. I alla fall när det kommer till västra Jämtland. Jag vet många som vill flytta hit till Handöl men det finns inga hus. Det finns bara massa stugor som folk besöker några få veckor om året. Det är väldigt synd tycker jag. Det är ju ett problem som går hand i hand med att byarna inte lever.

Du driver ju något som kallas för Strövtåg. Vad är det för något?

Jo, det stämmer. Strövtåg är lite som det låter. Vi sysslar med fjälläventyr helt enkelt. Det handlar om en del strosande och upptäckande av lokala traditioner, mat och historia samt en del nyfikenhet som jag försöker kombinera med att vara på fjället. Jag vill visa andra det som jag kallar för min bakgård. Jag har haft en del turer med fokus på lokal mat, alltså Foodie hike som jag valt att kalla dem. Jag håller för tillfället på att utveckla lite nya idéer och koncept. I sommar kommer det nog bli lite nytt med mer fokus på övernattningar, naturupplevelser och det lokala och kanske inte så mycket vandring. Många av de som kommer bor ju vanligtvis i större städer. På 1800-talet kom de så kallade ”luftgästerna” till Storlien och Åre från nyindustrialiserade städer för hälsosam rekreation och att andas den friska fjälluften. Jag tänker att det kanske är något vi ska återuppta. De som kommer idag är ju ute efter samma funktion. De kommer hit för att se naturen, vara ledig och få frisk luft.

Du som spenderar mycket tid ute i naturen, hur tänker du kring val av kläder och material?

Ja, jag vill ju ha naturmaterial i de produkter jag använder. Naturmaterial är ju de mest hållbara materialen över tid och framförallt värmer de bäst. Inget slår dun, ull eller riktiga skinnkläder när det -30 grader kallt. Då kan folk komma med sin fleece och polyester bäst de vill. För mig handlar det både om att det ska vara praktiskt och hållbart.

Min farmor jobbade som sömmerska på Ullfrotté. Jag brukar säga att jag föddes rätt ner i Ullfrotté och jag har spenderat livet i dessa plagg. Jag har exempelvis inga andra strumpor än Woolpower. Jag kan inte ha bomull för när jag svettas med bomull på fötterna blir jag iskall om fötterna. Farmor hade alltid med sig kläder från 2:a sorteringen hem. En gång fick jag ett par 200 grams byxor där ena benet var långt och det andra slutade vid knät. Det var dåtidens 2:a sortering det. Men det värmde bra och jag kommer ihåg att jag hade dem en bra bit upp i tonåren faktiskt. Eftersom farmor jämt hade med sig kläder hem så blev Ullfrotté normen för mig.

Har du något Woolpowerminne du vill berätta om?

Haha, ja! Jag hade en skön upplevelse när jag var i Costa Rica och filmade för ”Mitt i naturen” under en hel månad. Jag hade såklart mitt ullunderställ även fast vi var mitt i djungeln och det var typ 99% luftfuktighet och runt 35 grader varmt. Alla tyckte att jag var helt galen som hade ull närmast kroppen. Det många kanske inte vet eller tänker på är ju att ull inte bara är bra för att hålla värmen, ull är ju även fantastiskt för att hålla sig sval när det är varmt ute. Min kollega hade inte ull. Han hade en syntettröja som han gick i 31 dagar i sträck. Han luktade så vansinnigt illa! Jag gick och luktade lite får som man gör efter ett tag när man inte tvättat ull på väldigt länge och svettats mycket. Då önskade jag verkligen att jag haft en extra ulltröja som jag hade kunnat ge till honom bara för att slippa stanken!